Jag bor i ett äldre hus sedan några år tillbaka och har problem med grannen (en äldre dam) ovanför som alltid dammsuger kl 7:00 lördagar/söndagar och hon börjar att städa i sovrummet vilket gör att jag naturligtvis vaknar. Jag har försökt få tag på henne (ringt på dörren - hon öppnar inte) och så har jag skrivit brev till henne, men fått sura brev tillbaka där hon hävdar sin rättighet osv.
Imorse så hörde jag att hon låste sin dörr för att gå hemifrån och när hon passerade min ytterdörr, så öppnade jag för att prata med henne. (jag tror aldrig att jag sett någon gå så fort med en krycka....) Nåväl, jag hängde på ut genom ytterdörren och fortsatte prata med henne.
Först ville hon inte alls lyssna och var mycket avvisande, men vartefter jag lät henne att berätta om sig själv, vem hon var och hur länge hon hade bott i området - samtidigt som jag gav henne credit för vissa saker - så lyckades jag tydligen med att "bryta ner" och komma bakom hennes fasad. Det slutade med att hon började gråta och talade om att hon var rädd att träffa mig i trapphuset och att hon inte alls ville ha en grannosämja - sen frågade hon försynt "låter det verkligen så mycket ifrån dammsugaren".
Vårt samtal varade i ungefär 30 minuter och det avslutades med en äldre dam som såg lättad ut, skrattade och tog mig i hand. Jag måste säga att jag blev glatt förvånad över vilken vändning samtalet tog.
Det är nu man inser att det förmodligen finns en hel del kunskap i bagaget (utifrån att ha jobbat med människor så länge) som gör att jag, på något sätt, lyckas "ta" knepiga människor.
Håll nu tummarna för att jag fortsättningsvis inte blir väckt kl 7 av dammsugning en söndagsmorgon...
|