Vad gör man åt dåliga tävlingsnerver, Coachen klagar. Alternativ

[Bettson]

Maken skulle ut på unghundsprov i helgen.

Jag har underlättat allt för honom. Anmält, bokat vandrarhem, handlat medhavd frukost, packat, tagit med hundpapper fixat och donat. SJälv kommer han hem från jobbet sent och tyckte det var jobbigt att han skulle behöva packa sina toalettsaker och kläder själv.

SÅ drabbades han av fullkomligt nervositetskollaps och blev väldigt, väldigt ung igen. Redan kvällen före på resan till provet.

Det dåliga humöret smittade av sig på hunden som blev osäker och presterade långt under sin nivå.

Och min utlovade middag på fin restaurang som tack för hjälpen blev den äckligaste pizzan jag någonsin ätit serverad i en pappkartong på vandrarhemmet.

Dagen därpå är hunden och husse som vanligt, hunden gör prestationer som skulle gett topp-höga poäng på provet i stället för som nu underkännt.

Jag undrar hur handskas man med provnervositet, går det att träna bort. Finns det något man kan göra.

För som det känns nu vill jag aldrig mera åka iväg på ett prov med maken, men å andra sidan så tycker jag synd om hunden ifall han åker själv.

Jag har påfallande lust att använda både stekpanna och brödkavle till annat än matlagning om man säger så. Och skulle han en gång till säga att provresultatet är mitt fel, då vete fasen ifall jag kan hålla mig.

Hur gör ni med provnervösa familjemedlemmar?

[Berith]

----men å andra sidan så tycker jag synd om hunden ifall han åker själv.

Tycker också synd om hunden om den måste åka ensam.

Ja jämrars vilket dilemma. Maken kanske hade sovit dåligt natten innan? Kommer ihåg den här tråden...

JO, jag är rädd att vi är ett ganska komiskt par. VI platsar nog bäst i en serietidning som karikatyrer tror jag.

Fast visst sov vi dåligt.

Men gubben var arg redan å resan ner så det är inte hela förklaringen.
Sedan så var det obehäriga nattgäster som hade snott utlagd nyckel på vandrarhemmet så det var lite haligajs på natten.

Andra natten var vi utlovad väldigt mycket lugn och ro för nu skulle det bara bo fem medelålders damer som var på utflykt.

Järnvägars vilket röj det var, fast det hörde aldrig maken. Tanterna hade dragit hem ett antal karlar med sig på natten och satt och spelade poker i köket. Någon gån vid halvfyra gick de och la sig.

Så det där med medelålders och lugn och ro....... det har jag sluta tro på