Lite bort från ämnet kanske... men jag har funderat rätt mycket på det där med sakhittandet. Jag hittade mycket saker förr, en tvättkorg i soprummet, oräkneligt antal vackra stenar, snäckor och grenar m.m. mm.
Sedan försvann hittandet
Så för snart ett år sedan smällde jag rakt in i den berömda väggen. Är fortfarande inte OK men med i tillvaron igen iallafall. Och jag har börjat hitta saker igen! Under den här tiden har jag travat runt i området och i skogen nästan dagligen, för att hålla oron och tröttheten stången. Ibland har jag ju inte sett mer än mina skospetsar och inte hittat mer än vägen hem (och varit glad för den ynnesten
) men andra dagar har jag sett vackra kvistar, löv och kottar i fina färger o.s.v
Så hittandet hänger ju ihop med tittandet.. när livet rusar för fort så slutar man liksom titta. Och det är ju rätt förfärligt. Även om det här året varit rätt bedrövligt så har jag plötsligt hittat tillbaka till naturen igen - vissa dagar var ljudet från issprickningen, eller suset i trädkronorna det enda som gjorde att det kändes meningsfullt att kliva ur sängen.
Så fortsätt titta för allt i världen!!
Ett av mina skogsfynd, hittar ni också saker?
23-08-2003, 15:02
