Att vara barn........och inte ha råd, att följa med??? Alternativ

[Gillan]

Det borde ju finnas nån mer än jag som har erfarenhet av att vara barn och inte kunna följa med på skolresor tex, för att det inte finns pengar till exv inträden, lunch, godis, fika etc....etc..........

Nu är jag visserligen 50 år fyllda, men inte sjutton har jag glömt hur det var att aldrig få vara som " alla andra". Det finns barn även idag,som befinner sig i samma situation. Och att då höra att det skulle vara ett fritidsnöje eller finkultur att kunna gå på museum! Det får mig både att gå i taket av ilska och att fälla en tår för alla dessa barn som inte är förunnade att få en allmännbildning. För det handlar faktiskt om det. Museum, opera, teater, konserter.......etc.......Alltihop handlar om allmännbildnig........vare sig ni tror det eller inte.............

Kommentarer tack

[birgitek]

Jag kan bara tala om min egen erfarenhet.

Har varit ensamstående mamma i 17 år och det här med skolresor och utflykter har varit tufft men det har varit olika i barnens klasser.

Om vi tar skolresor som exempel, så fick barnen jobba ihop pengarna med olika saker. Loppmarknader,disco m.m. sådant skapar gemenskap och ingen blir utanför.
Men det fanns alltid dom som hade det bättre ställt som tyckte att vi betalar hela summan istället så slipper vi, och dom fanns aldrig med och arbetade på dessa tillställningar. Deras barn tyckte jag mest synd om faktiskt, som tittade på alla andras föräldrar som fanns där och hade roligt.

Jag har varit med alla mina tre killar på skolresorna för att dom har velat det, vilket har inneburit att ta en vecka semester vilket jag med glädje har gjort. Mina barn är ju det bästa jag gjort i livet.

Sedan kan man prata om att ha råd som ensamstående med semestrar.

Pratar man med barnen vad som får prioreteras så kan man avstå från godis och läsk ett tag för att få något annat, och upplevelser kan vara att åka och fiska med mamma bo i tält det finns massor med gratisnöjen.
Mina killar är nu stora och dom två sista flyttade i december.
För mig är det underbart att lyssna på dom när dom pratar om sin barndom och hur lyckliga dom är som haft mig som mamma ni ska veta att det värmer.

Ja,engagemang är nog minst lika viktigt som pengar.
Birgit Ek