CITAT (askar @ 17-10-2006, 09:36)
CITAT (Bettson @ 17-10-2006, 09:09)
Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru
Häromdagen läste jag i NSD om en man som fyllde 80år.
Herreminje vad han prisades och beundrades för sitt
uppoffrande arbete som han lade ned för att glädja
och vårda sin hjälplösa hustru (hon hade drabbats av stroke)
Jag höll på att krevera... glädja och vårda.
Aldrig läser man om kvinnor som glädjat och vårdat sina
sjukdomsdrabbade... och för den delen också helt friska män.
Så har säkert han också blivit uppassad av hustrun fram till hon blev sjuk
för så var det oftast i den generationen.
Om man inte har en sådan jämställd partner då? Vad är man då?
Är det ens eget fel ? Om man råkat välja en sådan make med en motsatt svärmor till vad du har fått. Vad gör man då, då? Ifall du har en svärmor som kväver och manipulerar sina söner genom att dra in sin sk kärlek ifall de inte går hennes vägar.
Och hennes vägar är att så snart barnbarnen är födda se till att svärdottern har ett helvete. Se till att jobba mot att en skilsmässa kommer till stånd och att hennes söner skall stå som ensamma vårdnashavare trots att de inte kan ta vara på sig själv en gång varken med matlagning, tvätt eller städning, än mindre några barn
Och ifall du fick välja mellan att kräva en jämställd make eller aldrig se dina barn igen, vad skulle du göra då?
Nej så enkelt är det inte som att tro att det är självklart. Det är inte alls säkert att det bara är att fixa till.
Som sagt, var tacksam för att du har en svärmor som fostrat sina söner till jämställda partners, det är inte alls något självklart även om det borde vara det. Det är en stor gåva. Var tacksam för den.