Katter igen. Alternativ

[Adri-Anne]

Arma katter!

För ca tre veckor, en månad sedan fick vi se en kattunge här ute, en liten pjuskig sak. Det måste varit en juniunge, alltså en månad gammal cirka.
Det regnade och regnade
Tog den och gav den mat,brukar aldrig ta in katter och ge dom mat, förutom tre stycken som farit så illa så dom fick vara undantag.Den ena var så utsvulten så när jag tog den till djursjukhuset fick den avlivas då den hade svultit så länge att den inte gick att rädda och ägaren bodde vägg i vägg med oss, så det var ingen vildkatt
Tillbaka till kronologisk ordning.
När kattungen fått ätit sig mätt och blivit torr, blev det ett farligt buffande, strykande och slickande, samtidigt som den spann så det dånade. Efter ett tag somnade den bums
Under tiden tittade och tittade jag ut, för att se om någon var ute och letade efter den, inte en människa syntes till.
När det blev ett lite uppehåll i regnande, rullade jag ut för att se om jag kunde hitta ägaren,den måste ju bo någonstans här i närheten, för vi hade sett ungen här en gång förut.
Träffade två människor, dom visste inte vems unge det var, men dom hade sett den på parkeringen c:a 60-70 m högre upp. Dom undrade också vad den lilla ungen gjorde ute helt utan uppsikt
Dagarna gick och vi såg den ute från tidig morgon till långt ut på eftermiddagen och ibland på kvällen. Så fort vi hade en dörr öppen sprang den in hit.
Kattungar behöver ju minst fyra fem måltider om dygnet och 18-19 timmars sömn, hur skulle den få det när den fick gå så mycket ute?
Så kom torsdagen i förra veckan. Katten hade som vanligt varit ute hela dagen, men fram vid 7-½8 tiden var den fortfarande ute.
Nu hade jag fått reda på vart katten hörde hemma, rullade dit och ringde på, ingen öppnade, ringde på igen vid åtta, min man vid ½9, 9, ½10,10,½11, kvart i elva, ingen syntes till någonstans, inga fönster eller dörrar hade en minsta springa öppen som katterna kunde ta sig in genom. Då tog vi in kattungen
Dagen efter fick vi förklaringen. Ägaren av katten jobbade på Öland under sommaren och var bara sporadisk hemma då och då.
En femtonårig dotter hade kommit hem dagen innan och skulle ha hand om kattungen och dens mamma som väntade ungar igen.
Dottern hade stucket iväg och överlämnat tillsynet av katterna till en annan granne, som tydligen ansåg att tillsynen räckte med att sätta ut lite torrfoder och vatten. Här springer femtioelva katter så det skulle inte ta fem röda förrän maten skulle vara slut
På lördagseftermidag kom femtonåringen hem.
Jag bad henne komma.
När jag talade om att barnen här ute jagade ungen och en dag fick jag se hur två barn slogs om katten,båda ville hålla den samtidigt. En drog den i bakbenen och den andra drog i frambenen, då skrattade flickan, det är helt sant, hon skrattade, tro mig.
Jag frågade vad kattungen och mamman skulle ha att äta när dom andra katterna hade ätit upp deras mat. Till det fick jag en axelryckning och svaret "Vet inte"
På min upplysning om att kattungen behövde mjukmat och inte bara torrfoder protesterade hon hej vilt. Det var inte bra ett ge katter mjuk mat, då blev dom sjuk i magen. Frågade också var ungens mamma skulle föda sin nya kull och vem skulle ta hand om dom? Samma svar som innan " Vet inte."
I går kom flickans mamma inångande och talade om att jag skulle talat med henne och inte med dottern,vilket jag kunde hålla med henne om,men hon var ju på Öland och kom hem någon gång i månaden
Ringa!!! Då skulle hon bara slängt luren i örat på mig garanterat.
Om torrfodret fick jag samma utlåtande, katterna tålde inte mjukfoder och det hade dom sett att katterna hade blivit lös i magen efter att dom hade varit här.!!!!????
Vilka dom? Mamman har aldrig varit här inne och aldrig fått mat hos oss.
Men det märkliga var att ungen var inne hos oss i tre dagar delvis och två nätter, då hade den ingen avföring alls, den bara hade kissat i lådan.
Så var det med den lösa magen.
På informationen om barnens misshandel av ungen och förfrågan om vad katterna skulle äta, när andra hade ätit upp deras mat, ingen reaktion.
På förfrågan om katterna verkligen skulle vara ute dygnet runt, blev svaret " Men dom vill ju vara ute"
Jag anser att om katterna föredrar att vara ute i ösande regn och blåst, i ett nybyggt bostadsområde, där det inte finns en springa att hitta skydd i, då är det fel på hemmet.
Skillnad förr på landet när det fanns uthus ,hölador och lagård.

Detta blev väldigt långt, men vad skulle ni ha gjort i min situation? Jag anser att det är djurmisshandel att behandla djuren på detta sätt. Varför skaffar man sig djur, när man inte har tid att ta hand om dom.

[MadeleineB]

Hej allihop! Jag tycker också det är så svårt att höra om alla illa behandlade katter.

Vi hade en katt som var 16 år när vi flyttade ner hit till Skåne. Han trivdes så bra där vi bodde tidigare, vi var oroliga att han inte skulle tycka om att flytta. Men han var jättelycklig här nere, hade gott om plats och bara en katt att slåss med, som försökte sno hans revir.

Men tyvärr dog han efter ett år, han hade grön starr, ögat sprack och han måste avlivas (han hade dåliga levervärden, så det gick inte att operera bort ögat).

Vår son, som vuxit upp med honom (de var nästan exakt jämngamla) var jätteledsen (vi också, men katten var hans bästa vän). Efter några månader frågade han mig om jag trodde att katten skulle ha blivit ledsen om han skaffade en kattunge? Jag förklarade att kattungen aldrig kunde ersätta hans kompis och att den förra katten säkert inte skulle blivit ledsen.

Så vi åkte till en gård där de hade två kattungar att ge bort. Just innan vi ringde, hade en annan person ringt. Han var helt ointresserad av hur ungarna var, hur de såg ut, vilket kön...allt. De som hade ungarna trodde att han tänkte använda dem som ormmat, så det ville inte ge honom någon.

Vi fastnade för en och den är ett år nu, jättegullig. När den var två månader ungefär, kom en katt till oss. Den var så kärvänlig, kom och strök sig mot oss, slängde sig på marken och rullade sig och väntade sig att bli klappad.

Men den gick aldrig hem. Vi väntade och väntade, men varje gång vi kom hem, var katten kvar här. Vi vågade inte ge den mat, eftersom vi var rädda att den inte skulle gå hem om vi gjorde det. Så till slut var vi bortresta i fem dagar.

Katten var fortfarande kvar när vi kom tillbaka. Vi tyckte att den började se litet tufsig och inte så vältvättad ut. Vi hade nästan bestämt oss för att ge den mat, så såg vi den klättra upp i vår halvöppna soptunna och rota efter matrester.

Då matade vi den. Den bodde i en kyllåda (frigolit) med en filt i, i vår lada. Det var en kall vinter. Vi gav den mat morgon och kväll. När vi inte hade hittat några ägare till våren, insåg vi att den skulle komma in så fort vi lät ytterdörrarna stå öppna på sommaren.

Det gjorde den också, så vi har två katter nu. Kattungen är ganska svartsjuk och fräser åt den stora katten, men ibland sover de bredvid varandra, så vi hoppas att det ska gå bra.

Vad har människor emot katter? Säkert allt det som ni alla har nämnt. Men tror ni inte att det också har med vidskeplighet att göra? Vad hade häxorna med sig på kvasten, när de flög till Blåkulla? Just det. Och när man pratar om magi så är det ofta en katt med i spelet.

Jag vet inte, men själv är jag absolut kattmänniska. Katter är så trevliga och självständiga, tycker jag.

För en tid sedan var jag på en föreläsning om "Katten som brottsoffer" ett ganska intressant sätt att se på katter. Det finns en uppsats, skriven av Anette Cedergren, Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet, som handlar om det här (och som har samma titel). Skrivet HT1999.

Intressant, om ni har intresse av det här. Det var förresten Anette som höll föreläsningen. Kan rekommenderas.

Hälsningar
MadeleineB