CITAT (rosentass i Göteborg @ 02-11-2006, 03:08)
CITAT (Scrollan @ 01-11-2006, 00:06)
Och jag måste säga att det känns beklämmande hur ensamma många äldre människor är......och hur oehört tacksamma de är för det man hjälper dem med. En självklarhet för mig som jobbar - men de säger "tack" om allt....
Och hos en del känns det som om de, i princip, ligger och väntar....på döden.
Usch...jag vill inte bli gammal.
Och säga vad man vill om de som jobbar inom hemtjänsten...det är ett slitgöra...men sannerligen vilka fantastiska människor och vilket fantastiskt jobb de gör. Empati, etik, medmänsklighet, noggrannhet och med stor omsorg så gör de sina arbetsuppgifter.
Jag jobbar extra någon gång ibland och kan välja min arbetstid....men alla dessa som är fast anställda och jobbar heltid.
En eloge till dessa människor.

Hur kan det komma sig att du inte vill bli gammal med alla dessa "fantastiska människor" som med "empati, medmänsklighet, noggrannhet och [..] stor omsorg" kommer att ta hand om dig när/om du blir gammal?
Och hur kan det komma sig att du som "jobbar extra någon gång ibland" har kännedom om denna fantastiska skötsel av så många fantastiska människor - som lämnar så många gamla så beklämmande ensamma?
kristerh nämner försynt att han hört att alla dessa fantastiska inte alltid har tillräckligt med tid för "kunderna"? Enda kommentar jag sett kring detta är att hemtjänstpersonalen förtjänar högre lön. På vad sätt förbättrar det ensamheten hos och vanskötseln av gamla?
Ja jag har erfarenhet.

-- av "fantastiskt" inkompetent, oempatiskt och oduglig hemtjänstpersonal inkl personal på äldreboende. Det är regeln. Sure, det finns undantag från den. DEN elogen bör undantagen ges. Inte trams.
Nu kommer att påpekas att det finns inkompetent folk inom alla branscher. Javisst. Men de odugliga blir inte mer kompetenta för att vi höjer deras löner. Då är det ett strukturellt problem.
Det väl också så att det som inom alla yrken " att det också finns en del sura ägg i korgen", och det tror jag att det beror en hel del på löneutvecklingen, kompetensutvecklingen, bemanningen och scheman.
Visst, ibland får man in elever från vårdutbildningen och även timvikarier, som man undrar vad de har inom vården att göra...
Sedan tror jag inte heller gemene man vet egentligen vad våra arbetsuppgifter omfattar ; det där med att vi städar hemma hos folk, är en sanning med modifikation. Vi hjälper äldre/yngre/handikappade att få bo kvar i sina hem och få sin vård där, och det innebär bl a städning, medicinering, såromläggning, toalettbesök, personlig hygien, att komma upp och ur sängen och ner i den igen, inköp tillsammans med eller utan våra brukare, gångträning och sjukgymnastik, stöttning till egenhjälp, social kontakt, promenader, stöd till dementa, avlastning till anhöriga, kvalificerad vård i hemmet=vård i livets slutskede mm.
Det är snålt räknat med tiden för oss, och det händer att det helt plötsligt blir en arbetstopp, samtidigt som personalen inte räcker till, och det finns inga vikarier att få tag på. Ex: Under semesterperioden kan brukare med mycket hjälp från annan kommun, få lust att åka till sin sommarstuga(som definitivt inte är handikappanpassad...)och få samma hjälp av hemtjänstpersonal i den kommun där sommarstugan ligger...Vi kan inte neka, men det är inte säkert att de kan få samma tider på insatserna, som hemma, eftersom vi förutom dessa sommargästerna, även har våra ordinarie brukare att ta hand om...Detta är inte alltid populärt hos sommargästerna...
Det händer även att människor med cancer har önskan om att få dö hemma, och åker hem till sitt hem, där vi i hemtjänsten tillsammans med KVHpersonal ska göra det bästa för dem deras sista tid i livet. Det är inte alltid vi får tillräckligt med personal till detta heller, och inte alltid tillräckligt med information mm.
När vi arbetar helger och kvällar(på vardagskvällar får vi c:a en 50-lapp i OB...) har vi en Sjuksköterska på ett vidsträckt område att rådgöra med vid akuta sjukdomar mm. Är det otursamt sitter hon fast i ett annat akut ärende, dödsfall eller dyl.
Och varför jobbar jag kvar, då? Nej, jag gör inte det för pengarna, utan för människorna där ute, som ger mig skratten, livssanningarna och minnena.
Hälsn
AnnA