Almsjukan, -nån som gör nåt? Alternativ

[Unn]

Äntligen får jag utnyttja detta eminenta forum igen o ställa mina korkade frågor (det var 2 år sen sist, oj-oj, men nu är friden slut för er o mitt odlaberoende kan utvecklas i full skala igen :-) ) Till saken, den förskräckliga:
Den sista kvarvarande almen på tomten(av enligt uppgift 37 stycken för 10 år sedan!)visar tecken på almsjuka . Åh, det kommer att bli så otroligt tomt och kalt om även den måste fällas, så nu undrar jag : Kan jag bromsa spridningen i trädet genom att ta bort skadade grenar eller är det redan kört?
Pågår det någon forskning om botemedel, eller finns det kanske redan? Finns det resistenta almsorter eller kommer vi inte att kunna återplantera almar i de delar av Sverige där sjukan finns?

[Cilla]

Almsjukan finns i hela världen. Jag tror att den till Sverige har kommit från flera håll - smittat lådträ visste jag inte om så det var intressant att höra.

Almsjukan har ju två raser, en nordamerikansk och en euroasisk, så vi har fått den från flera håll.

Man behöver inte vara rädd för fallrisken, almsjukan är inte som svampröta som försvagar trädens struktur. Även som döda träd kan de stå kvar länge.

Det är kulturförlusten och alla älskade och vårdade gårds- och stadsträd som är i fara som är det allvarliga. Och för närvarande är vi människor och almarna besegrade av de här pyttesmå svamparna. Det är mycket ledsamt att vi inte lyckats hitta botemedel annat än massfällningar. Svampen är för stark för sin värdväxt, och det tar tid innan naturliga fiender utvecklas. Expertisen tror inte att almen kommer att utrotas, men i våra städer och mänskliga miljöer kommer den säkert inte finnas om 50 år - ingen idag planterar en alm.

Hoppas vi en gång i ålderdomen eller iallafall nästa generation kan säga att "vid det här jättestora gårdsträdet stod tidigare en lika stor alm".