Jag är universums "bängaste" mamma, tonårsmammans vardag Alternativ

[netaave]

Jag är så fruktansvärt hemsk att jag bara inte kräver av min dotter att hon ska gå i tid till skolan på morgnarna jag kräver att hon ska göra bra ifrån sig när hon är där också, vill se bra resultat på prov m.m. ja jag till och med hotar med att hon får dra ner på dansen om hon inte visar upp bra resultat i skolan.
Då tittar hon på mig med tårfylld blick och säger "jag tar livet av mig om jag måste sluta dansa" varpå jag säger "utpressning köper jag inte och desto större anledning att plugga då, för vi älskar dig och vill ju ha dig kvar och du vill ju fortsätta dansa."
Någon som känner igen sig?

[askar]

Men det handlar ju inte om att bestraffa barnen eller få dem att känna sig misslyckade eller kräva mer än de rimligen klarar av!
Det handlar bara om att våga sätta gränser!!
Ungarnas jobb är skolan och jobbet ska man sköta efter bästa förmåga.
När fritiden inkräktar på skolarbetet då anser jag att det är min skyldighet som förälder att säga ifrån.
Skolan/arbetet går först, sen kan man göra vad man vill på fritiden (inom rimliga gränser)

Platsar jag som ordförande i "Bänga föräldrars förening" nu?  :P

Sällar mig till föreningsstyrelsen... kanske får jag bli sekreterare

I övrigt så tycker jag att du Neta gör alldeles rätt.
Skolan går i första hand, och inte är det bestraffning
att kräva att barnen sköter sin skolgång.

Så har vi gjort, skola först sedan fritid och nöjen...
alla fyra har klarat sig bra ändå (tack vare)

Bänga föräldrar
Minns inte jag att våra barn någonsin tyckt


Minnet är barmhärtigt.