Det här handlar inte om en tjej som på något sätt har svårt för sig i skolan, hon kan om hon vill. Det är det jag tycker hon ska, vilja alltså, tänka framåt.
Här handlar det om att det är roligare att sitta vid datorn och chatta på dansforum än att göra läxor, dessutom har jag fått veta att hon är "pratig" på lektionerna, alltså hänger hon inte med i genomgångar.
Skriver man då ett så himla uselt resultat i ett språk, spanska, som hon tidigare nästan har haft alla rätt på då beror det på att man sätter andra intressen framför skolan.
Problemet är kanske att det är annorlunda på högstadiet, tidigare har hon ju haft samma klasskamrater från 1an, och samma fröken sen 4an. Nu är allting nytt, flera olika lärare, nya spännande kompisar (läs killar) men att allt ska bli så annorlunda att det också visar sig i arbetslusten, så får det bara inte bli. Skärper hon sig inte blir det ingen dans, så är det bara.
Det vore skillnad om hon hade svårt, behövde hjälp, då skulle jag inte sätta hårt mot hårt, men tro mig här handlar det om lättja, hon har struntat i att plugga det är ju hur uppenbart som helst. Vi hade ett långt snack om det i kväll och jag tror jag får henne att förstå att det är ett givande och tagande, jobbar hon inte i skolan, då behöver inte vi anstränga oss med henne heller, har mycket annat jag kan göra än att hänga i stan flera timmar och vänta på att hennes träningspass ska sluta i så fall. Uppmuntra framgång har vi alltid gjort men det betyder inte att hon slipper krav på sig.
--------------------
|