Äntligen kontakt med min fosterbror efter 25 år... Alternativ

[CurlySue]

Hej alla...
måste bara få dela med mig. Jag är ensambarn som alltid längtade och tjatade efter ett syskon....men det blev inga...
Sen en dag när jag var 12 år så berättade mina föräldrar att det skulle komma en kille som var 15 år och bo hos oss som fosterbarn.
Kanonspännade och nervöst.........
Han kom och han stannade i lite över 1 år i vår familj, sedan efter bråk med mina föräldrar så rymde han plötsligt en dag. Jag fick aldrig veta vad som hänt, vad de bråkade om eller hur det var med honom....
Detta har jag burit med mig hela tiden....så för 10 år sedan tänkte jag försöka hitta honom....
han fanns inte i någon telefonkatalog...så jag ringde skolan han gått i..och fick reda på hans personnr ifrån en klasslista, då ringde jag skattemyndigheten och fick veta att han bytt efternamn och nu bodde i Bromma, men fick inget telefonr av dem då det var hemligt.
Det drog ut på tiden...och han försvann ur tankarna...så jag skrev aldrig något brev....

Åren gick....sen när de lanserade en ny sajt http://www.ratsit.se där man kan främst ta reda på vad folk tjänar ,helt gratis...
Så tänkte jag...jag testar och ser om jag hittar honom....Och det gjorde jag..
Sen googlade jag på hans namn och lyckades på så sätt hitta hans epost....och it tekniker som jag är...så föredrar jag att maila framför att ringa....så jag mailade ett kort mail...frågade om han mindes mig....sin fostersyster för 25 år sedan...
Överaskande nog fick jag svar redan efter 1 timme...han mindes mig..!..och nu har vi växlat några mail fram och tillbaka...och vi ska träffas imorgon kl.10.00 och fika......*nervöst*

Håll tummarna...

Kram
Sarah

[CurlySue]

Hej...

Del 2 Återfunnen f.d fosterbror.



I fredags så träffades vi för första gången på 25 år...(jisses....é jag så gammal....)

Vi hade bestämmt träff på Muffinsfabriken på Söder, dels för att de har kanongod Latté, goda muffins..men också rätt bekväma soffor som man kan sitta i...det blir lite mer avslappnat än stela stolar.

Var bara pyttelite nervös innan....,han ringde mig 20 min innan vi skulle träffas och förvarnade att han kunde bli ett par minuter sen....jag kännde inte igen rösten...



Sen när han kom...så var han samtidigt sig så lik och ändå inte..

Jag hade inte kännt igen honom på stan tror jag.....men när vi väl satte oss och pratade så såg jag ju....det är samma S....nästan samma gester, samma ansiktsmimik......

Kort sagt så flög 1½ timmes pratstund iväg otroligt snabbt, jag var tvungen att rusa till jobbet halv tolv.......

Men vi har bestämmt att vi ska hålla kontakten och försöka träffas igen innan jul....