Hur blev ni "bitna"?, - lagom vinterläsning, kanske? Alternativ

[Mia, zon 3]

Hej på er alla i vinterrusket!

Nu när odlandet inte riktigt har högsäsong, så tänkte jag att det vore trevligt med något att läsa mellan frökatalogerna som börjat ramla in....
(Hoppas alltså på en låååång smaskig tråd, med riktigt utförliga svar! )
Kanske något för andra som är lika nyfikna som jag!

Det stora ämnet jag tänkte kasta ut är:


D I N O D L A R H I S T O R I A (Tungt, va?)

Alltså ungefär;
Hur, när, var, varför vaknade det intresse som förde hit?
Vilken nivå av "galenskap" skulle du säga att du uppnått?
Har du några stora förebilder/inspirationskällor?
Har du någon särskild "drivkraft"?
Och så vidare, efter tycke och smak....

Vintermys på er i stugorna medan ni funderar!
/Mia

[Kajsa i Arvika]

Hemma var det nog min styvfar som stod för det största trädgårdintresset, hans passion var dahlior... det fanns visserligen annat i de stenpartier han skapade men dahliorna stod för den största blomsterglädjen, de kånkades ut på våren, grävdes kärleksfullt ner för att växa sig större och större för varje år och plockades sedan upp efter att frosten tagit dem. De fyllde sedan garaget under huset, inte en suck att det fanns plats för en bil där inte!! Min svåger vinterförvarade sin Guldvinge där ett par år (motorcykel) men detta slutade hastigt och lustigt efter att alla hyllorna dahliorna vilade på brakade ner och täckte den kära guldvingen med rötter, damm och jord!! Jag får lätt rysningar när jag tänker på dahlior nuförtiden... orkar inte riktigt med att gräva upp och gräva ner plantor på det viset..

Nu är jag gift med en biolog och många är de naturreservat vi besökt genom åren!! Vi planerar vägen till våra semesterresmål utefter vilka reservat vi kan besöka.

Trädgårdar ger mig ro och tillfredsställelse, både min egen och andras.. Närheten till naturen och jorden stillar sinnet och blåser rent bland "spindelväven" i hjärnan. Att rensa ogräs är mycket terapeutiskt har jag upptäckt. Jag älskar att pilla ner fröer. lyckokänslan i magen är obeskrivbar när man gluttar på "locket", drar in jorddoften i näsan och upptäcker de första små, små gröna bladen!!

Jag har en fyraårig son och vi har redan ett helt fantastisk samarbete i trädgården!! Jag gräver ner och han går efter och drar upp!!! Men vad gör det... Det är kul att han är intresserad, han har sina egna krukor och fröpåsar och vattnar så att allt flyter och han är helnöjd med sitt resultat