Med risk för att få på moppen måste jag erkänna att jag är en envis gammal "språkvårdare" som ibland blir fullkomligt hysterisk när jag hör ungdomarnas sätt att behandla språket. Lyssna på en 15-åring som pratar med en annan 15-åring i en Stockholmsförort. Man förstås knappast vad de säger till varandra! Värst av allt är att höra 12-13-åringar stå och skrika "bög" eller likvärdigt till varandra. Det låter inte trevligt.
Lika trött blir jag på alla engelska uttryck som används, där det finns svenska motsvarigheter... Suck! Vårt språk är vackert. Varför inte använda det?

Sen erkänner jag glatt och villigt att jag själv snubblar på tangenterna ibland och att lite Stockholmsslang slinker med här och där. Ingen är felfri!