Även om jag får en obehaglig "ståpäls" av att höra radiopratare säga "sötälje" eller "ta självmord" så hoppas jag att jag är mottaglig för nya influenser. För självklart ska språket leva! Och det skulle låta ganska märkligt om vi t ex talade 1800-talssvenska idag.
När min chef blir stressad glömmer han vokalerna! Han kommer förbi och grymtar en harang konsonanter och låter ungefär som jag kan låta när jag försöker äta surströmming (dvs fått två snapsar!). -Om du stoppar in några vokaler i det du säger, så kanske jag förstår dig! brukar jag svara.
Med dagens ungdomar är det tvärtom. Det är många vokaler! Har ni tänk på det? Men de kanske inte vill att vi ska förstå vad de säger?
Sedan är det ibland lite svårt att förstå det de skriver! Kanske beror det på att bokhyllorna idag innehåller fler videofilmer än böcker. Och då blir jag lite ledsen. För de går miste om så mycket, om de inte lär sig att läsa böcker också.