CITAT (malin72 @ 28-12-2006, 00:01)
usch

tänker på dig...det är jobbigt att gå i väntans tider,jag brukar känna att man är som i dvala när saker händer och att man "släpper" och kan känna sorgen efter"på"begravningen......
när min mormor dog så kände jag att det var tungt men ändå en lättnad för hon fick en så stor stroke att hon hade inte varit (mormor)längre så för hennes del var jag glad att hon bara fanns kvar i en vecka...
Det ligger mycket i det du skriver Malin. Så kände jag oxå när min mormor gick bort i höstas. Vi kunde inte säga att det
kom som en chock eller att vi blev överrumplade av det för hon hade haft cancer i flera år så vi var inställda på att det skulle ske. Med tiden accepterar man den tanken och försöker fungera som normalt för att vardagen ska fungera. Men sedan känns det ändå tungt efter begravningen för då känns det så definitivt, då inser man att någon verkligen har gått bort och är borta för alltid. Men det är klart att jag hade mer än ett år på mig att inse var det var på väg...

.
Jag förstår om det blir jobbigt för dig Linus eftersom det kom så plötsligt. Hoppas att det löser sig för er och du orkar ta dig igenom vad utgången än blir.