|
Känner igen känslan. Beslöt mig för att när chefen är en person som skall vara 25 år ha universitetsexamen (helst dubbla) 10 års yrkeserfarenhet och helst vara man, då vill jag inte vara med längre.
När kvinnan passerat 40 är hon inte att räkna med längre. Den där gamla kärringen är inte riktigt klok ungefär.
Beslöt mig i första läget för, att om jag ändå räknades som lite galen kunde jag lika gärna göra skäl för tillmälet. Jag blev lite galen och tänk bara så roligt jag fick. Livet började på nytt.
När chefen var helt plötsligt var 15 år yngre än mig välutbildad och ändå inte kunde jobbet utan man fick lära upp honom så sade jag också upp mig och startade eget.
Resultatet blev att jag trivs bättre, har koll på min arbetsmiljö och tjänar mera pengar på mindre arbete. Förut var jag tvungen att hålla inne med en del kunskaper för att inte betraktas som hot. Nu betalar kunderna bra för samma kunskaper.
Ett riktigt stort misstag har jag gjort, att jag inte släppte ankar lite tidigare i livet.
Vill med detta inlägg ändå poängtera att jag inte hatar män och inte ser ned på ungdomar. De flesta av mina kunder är män och ungdomar. Jag behövde bara komma på rätt plats i livet med min egen förmåga.
Viktigt för alla på sitt arbete är att få vara med och bestämma. Kan var svårt även på kvinnodominerade arbetsplatser. Speciellt om de styrs med offentliga medel.
Tjejer! Ni är roliga, kunniga, balanserade, erfarna. förmodligen har ni efter ett familjeliv organisatoriska egenskaper som en fältgeneral skulle vara grön av avundsjuka på. Fundera på andra möjligheter. Det är ni värda.
|
Hur många, vill göra likadant
22-09-2003, 19:01
