CITAT (askar @ 30-12-2006, 20:28)
CITAT (Reserv @ 30-12-2006, 20:19)
CITAT (askar @ 30-12-2006, 20:14)
Visst är det väl så... att det är mer OK att berätta om sin stukade fot
än att man mår psykiskt dåligt eller är ledsen.
Trist är det iaf att så många väljer att dölja sitt "mående" bara pga
de är rädda att stämplas som "svaga" (i negativ bemärkelse)

Jag kan gärna erkänna att jag verkligen "känner" mig svag när jag mår dåligt, det har vart för mycket så nu räcker det med lite för att.....inte vilja va´med längre. Att begråta en liten valp som jag hämtade i Boden under en av årets värsta dagar vädermässigt, nu när den lilla inte finns längre så känns alla andra saker större på nåt sätt, och ja, jag kan erkänna att jag gråter för den sakens skull

Så är det nog för många av oss... droppen är aldrig för liten för att orsaka översvämning.
Och visst känns alla "andra" saker större när man återigen råkar ut för ett bakslag.
vad jag menade med "svaga"... var att ofta är människor rädda för att berätta om t.ex depression.. pga att de då av många stämplas som "svaga" i bemärkelsen lite knäppa.

håller med där...sorg=svag=knäpp=udda=avvikande....glädje =styrka.
det går inte för sig, så upp med hakorna...