CITAT (Snöflinga @ 30-12-2006, 20:42)
Svårt det här ... efter min mammas död ville jag tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt, ville tänka på något annat ... fick jag en kram så storgrät jag ... chasade undan medlidandet, vet att det var äkta och välment, men orkade inte med det ... rädd att börja gråta... på något sätt ville jag få distans och bearbeta vad som hänt innan jag kunde tala ...
Vet inte om det är fler än jag som reagerar så här, men så var det för mig och vill också säga att jag uppskattade väldigt mycket det som gjordes i "smyg", en kopp nybryggt kaffe och bulle på skrivbordet .... etc. mm.
Det är därför man som vän inte ska ge upp vid sådana tillfällen. Bara finnas där i bakgrunden.