CITAT (pejori @ 30-12-2006, 19:55)
CITAT (malin72 @ 30-12-2006, 19:30)
många gånger tror jag att det kan vara lättare att få skriva av sig för det är ju inte alla som kan prata om sin sorg....
lite underligt det där tycker jag.
glädjande saker har vi inga som helst problem att dela med oss av till andra, både live och här på nätet.
men sorg...då låser det sig för många, och trots att man vet att det är stor hjälp att få prata och skriva om sin sorg och känslan man upplever...så skriver vi inte om det i samma utsträckning..
skäms vi för att säga negativa saker?
ser vi det som ett nederlag att vara ledsen?
är sorg ett "svaghetstecken"?
depression och sorg är så negativt laddade ord, ändå tillhör båda känslorna livet....knepigt det där
Det du skriver här, är såååå mycket värt att tänka på. Men samtidigt så tror jag inte att det är den det gäller som skäms, det är omgivningen som sätter upp reglerna för om du får lov att prata om din sorg eller inte. Många gånger är det bara att öppna dörren aldrig så lite på glänt, för att den som sörjer ska spruta ur sig sin sorg och förtvivlan. Ett endaste litet ord från dig, kan göra mirakel för den som är drabbad. Här skulle man verkligen kunna tala om det där ordet som så livligt debatteras i en annan tråd?
Jag förstår fulllkomligt vad du menar Björken, när din man inte ens blev omnämnd, som om han aldrig funnits. Det måste ha gjort fruktansvärt ont.
Och sorg kan man ha även om en person inte har avlidit. Och precis samma behov av att få ösa ur sig ...............
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!
ingen jul för mig, *nästan*
24-12-2006, 14:33
