Möss, HJÄÄLP!! Alternativ

[kopernikus]

Hej!
Är det ngn som har ngt bra tips mot att slippa få in skogsmöss!!!
Jag blir skräckslagen varje höst när jag hör krafset i väggarna och springet på taket och jag vet att de är på väg in...
Hörde detta i natt, och nu väntar jag bara på att första musen ska visa sig inne.
Med skräckslagen menar jag verkligen SKRÄCKSLAGEN!!
Jag vet att det är nästan omöjligt att slippa dom när man bor som jag (sommarstuga i skogsbrynet som jag hyr, och tänker flytta ifrån så fort jag har chansen!), men det kanske finns några bra tips ändå? För mig är alla tips oerhört värdefulla. Katt har jag, men den stackarn hinner ju inte med alla!
Vore jätteglad för tips!
Hälsn.
//Kop.

[Cilla]

Vi hade en gång en råtta i en hamn där jag låg med min skuta. Den dök upp varje kväll, sprang över hamnplanen, dök upp bland småbodarna och gick in i vaktstugan. Det blev sommarens stora samtalsämne, och ju längre sommaren gick desto större och underligare blev råttan i berättelserna. Albino var den, och dessutom aggressiv sades det - gick rätt fram mot folk i närheten.

Alla tuffa sjömän och hamnkaptener med sjömanskeps och tatueringar hade snart sett den och lite då och då kom påkar och hagelbössa fram och så skjöts och bankades det i vaktstugan så det stod härliga till. Och ju flera missar man gjorde, desto farligare ansågs råttan vara.

En natt i vaktstugan tittade råttan fram under köksbänken. Jag och syrran och såg fascinerat på hur den spatserade över golvet, inte alls rädd. Helt vit med bruna fläckar var den. Gick fram till fötterna och ville hoppa upp på benen.

Vi sträckte fram lite godis som den åt med stort behag. Att bli klappad tyckte den också om. Sommarens farliga råtta var en förrymd tamråtta!

Nös och snorade gjorde den också, så vi gjorde en bur som stod på ett varmt ställe, och gav den mat. Fredman döpte vi honom till, och när gubsen kommit över det genanta att ha haft skräck för en tamråtta så började vi alla pyssla om den. Buren blev större och maten godare...

Men den sjöbuse som skjutit mest uppfann en ordningsregel om att tamråttor inte fick vara i vaktstugan, så råttans liv hängde på att någon tog hand om den. Och eftersom gubsen bodde i hamnen tog syrran på sig att ta hem den och sedan hitta ett hem till Fredman.

Han bodde i ett stort akvarium hemma hos syrran och hennes två katter, som fick mycket att titta på genom glaset. Till slut fick hon tag i en djuraffär som ville köpa honom (efter att vi skrutit med hans ovanliga indiska bakgrund och lite till...). Om ett par dagar var de beredda att ta emot.

Den dagen pep det förfärligt i akvariet, och katterna satt som nitade utanför. Fredman hade stökat om i akvariet och gjort ett större bo av en liten låda som vi lagt in. Allt tidningspapper var indraget i boet.

Fredman hade förökat sig... med 11 skära råttungar... Att vår stora vita råtta kunde vara en dräktig hona hade vi inte haft en tanke på. Telesamtalet till djuraffären där vi käckt erbjöd 12 råttor till samma pris som en gick inte riktigt hem. Framför allt sade de att råttan inte fick flyttas medan ungarna var små, det var inte bra för de små liven.

Nåja, rådisarna fick stanna ett tag till medan de växte upp och Fredmaninna som vi döpte om henne till skötte mammasysslorna med stor iver. När barnråttorna började få päls blev den grå. Samtal till djuraffären igen - hur var det möjligt att vår exotiska indiska vita råtta fick gråa ungar?

Ja sa affärskvinnan och skrattade. Det är ingen skillnad på er exotiska råtta och gråråttorna vi har i stan. De har inga problem att para sig med varandra.

Tja, och så kom jag och syrran att lite oförhappandes utöka råttbeståndet i landet. Men alla blev faktiskt tamråttor, och såldes med dyra burar och allt i djurbutiken.

Tänk på det nästa gång ni ser en råtta i kloakerna eller soptunnan. De är släkt med de mest exotiska flerfärgade tamråttorna med stamtavla!