Sövningsmetoder för småbarn, nu när vi ändå är inne på ämnet barn... Alternativ

[Magdis]

När man är inne på föräldrasidor som Familjeliv till exempel så läser man att de flesta är våldsamt emot metoder som går ut på att man lär barnet somna ensam i sin egen säng. De tycker att det är grymt och inhumant och att det enda man lär barnet är att det är ingen idé att gråta för det kommer ändå ingen och tar upp en.

Det skulle vara intressant att höra vad ni säger om saken...det finns ju en hel del både yngre och äldre föräldrar här. På den tiden jag själv var bebis verkade det inte finnas särskilt mycket sömnproblem hos barn medan det nuförtiden är mer regel än undantag.

Ser fram emot att få höra era erfarenheter och åsikter.

[Gillan]

När man är inne på föräldrasidor som Familjeliv till exempel så läser man att de flesta är våldsamt emot metoder som går ut på att man lär barnet somna ensam i sin egen säng. De tycker att det är grymt och inhumant och att det enda man lär barnet är att det är ingen idé att gråta för det kommer ändå ingen och tar upp en.

Det skulle vara intressant att höra vad ni säger om saken...det finns ju en hel del både yngre och äldre föräldrar här.  :) På den tiden jag själv var bebis verkade det inte finnas särskilt mycket sömnproblem hos barn medan det nuförtiden är mer regel än undantag.

Ser fram emot att få höra era erfarenheter och åsikter.  :)

Jag har svårt att tro på nåt bra " universalsvar " på frågan du ställer Magdis! Det finns nog lika många bra svar som det finns frågor.

För.....precis som med oss vuxna, så är varje spädbarn, en egen individ, som måste behandlas som just, ....sig själv!

Du har ju två barn nu, vilket jag tycker är detsamma som två olika personligheter.

Sen att man har en lugn och bra grundstomme att stå på.......... kan ju aldrig vara fel

Själv har jag " bara " två egna och tre barnbarn,....och allihopa har/har haft... sin egen sovstil.

Mitt äldsta barn sov en hel natt, först vid fyra års ålder..........kan tyckas som en mardröm.....och det var det också.........Men jag har svårt att så här i efterhand tro att det skulle ha blivit annorlunda om vi hade låtit henne skrikit sig till sömns................Hon skulle aldrig ha somnat........för vad henne beträffar, hjälpte det inte överhuvud taget vad/var/hur man än gjorde.............hon skulle helt enkelt inte sova! Hon sov alltså lika lite i våran säng, som någon annan stans. Men, vid fyra års ålder så vände det...sen dess så sov hon..............

Hon har själv två barn, som ärvde sin mors " sovvanor " som bebisar, men som nu beter sig som om de vore ett par " trötta " tonåringar
--------------------------------------------------------------------------------

Vår yngste, (vi har bara två ), har vare sig varit vaken på nätterna eller ätit ett enda nattmål ................och hans dotter har väl blivit en blandning mellan mor och far...........sover bra ibland...........ibland inte


Men att låta ett barn ligga och skrika sig till sömns, det har jag väldigt svårt att tro på....jo, jag vet att en del experter säger att man ska göra så......men för mig personligen skulle det aldrig fungera.

Hur skulle du själv må, om du finge somna in med " snyftningar och hickningar" ............Nääääääe........

Då tror jag mer på att man sitter och " vaggar " den lille.....i sin säng....eller i famnen tills dess han/hon blir lugn och förhoppningsfullt trött