Hoppar in i debatten utan att ha någon erfarenhet utan bara åsikter och funderingar. Visserligen är jag född och har varit liten men jag har dåligt minne av den första tiden. Enligt mina föräldrar gjorde jag dock i stort sett bara två saker, åt och sov. Kanske därför som jag har sömnproblem numera, både att somna och att sova bra.

Brorsan var tvärtom, han skrek och hade sig, nu kan han somna när som helst och var som helst.
Mina funderingar har att göra med hur övriga däggdjursungar beter sig. Ett fåtal sover för sig själv för det är bäst med tanke på rovdjursfaran, t.ex rådjurskid. Alla övriga sover tätt ihop med mamman och ev syskon och ibland med pappan. En schimpansunge lämnar inte mamman den första tiden utan sover på henne. Vad en del än säger så är vi nära släkt och då är frågan om vi kanske skulle göra något liknande?
Det kanske är bäst för barnet att känna närheten och tryggheten av att ha mamman tätt intill. Att bara lägga ett litet barn i sängen är dock ingen hit eftersom många barn har kvävs under någon förälder eftersom dom exempelvis lätt glider ner från kudden. Kunde man inte ha dom i en liten sele som fästs i huvudänden på sängen?
Vad jag misstänker insomningsproblemen kan vara är att när dom vaknar i sin säng sen är dom ensamma i hela världen. Kan vara ganska skrämmande. Bara lite funderingar.