Visst kan man tycka att barnbidraget skulle vara inkomstbeprovat, men vart skulle i så fall gränsen gå? Vid existensminimum?
Om jag som vuxen får skylla mig själv genom att vara så dum att jag blir inkomstlös på det ena eller andra sättet ( förtidpensionär, arbetslös, har för låg lön, etc, etc......), det kan jag nånstans innerst inne köpa att andra tycker...........(
sen kan man ju undra hur många av dem som tycker så, någonsin har upplevt vad det vill säga att göra det 
)
Men så här frågar tex faith;
Varför ska barnfamiljer ha rätt till dessa bidragssubventionerade marginaler? på det skulle jag vilja svara:
Därför att barn, så länge de är barn, aldrig någonsin kan " skylla sig själva ", eller aldrig ska kunna behöva lida för föräldrarnas dåliga ekonomi. Barn ska aldrig någonsin behöva känna sig annorlunda än andra barn. Det är det som är grundtanken med barnbidraget 
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!
Ni som har barn
19-01-2007, 21:11
