Varje gång jag läser om hur en del av mina vänner här på Odla.nu trakasseras på olika sätt blir jag återigen medveten om — och tacksam för — att jag bor i en idyll. Jag med mitt hetsiga temperament skulle antagligen göra mig skyldig till övervåld.
Har bott här i mer än 3 år nu och aldrig haft
något av de bedrövliga problem ni tycks ha.
Nyfikna, elaka grannar. (Bara nyfikna, snälla... )
Förstörda rabatter och krukor. Stulen frukt.
Jag känner med er alla samtidigt som jag är otroligt tacksam så länge mitt paradis får vara orört.
Min dotter har till och med cykeln stående på framsidan — olåst — av lättja. Men kvar står den, morgon efter morgon.