Min sambos pappa hade kol. Inget roligt alls. Mamman till en tjej på jobbet hade det också. Tjejen på jobbet hostade ganska mycket men trots att mamman dött i kol så fortsatte hon att röka med motiveringen att hon trodde på ödet och att hon inte kunde påverka det.
Jag förstår inte att någon vågar röka med tanke på alla sjukdomar man kan få av det. Synd att de inte jobbar mer i skolorna med information så att ingen behöver börja.
Synd om din släkting i alla fall. Kanske finns det några tips på nätet om vad man kan göra för att bromsa sjukdomen. Det som först hände med min killes pappa var att han hade svårt att orka gå någon längre sträcka. Bäst att passa på att göra det man kan med andra ord om man fått den diagnosen.
|