Att krama och bli kramad är nog lite av en generationsfråga. Jag är född i början på 50-talet och kramar av min mor fick jag som barn, så länge hon fanns kvar, men inte av min far. Pappor var inte då som dom är nu. Att gå ut med barnvagnen, byta blöjor eller gosa var otänkbart. I alla fall i vår familj. Först i vuxen ålder kramade jag min far och det fortsatte jag med så länge han levde, jag tror han uppskattade det. Bättre en sen kram än aldrig en kram!
Min son däremot kramar jag ofta och han kommer fortfarande med kramar till mig. Han är 15 år nu och man får vara glad så länge det håller i sig.
Maken och sonen däremot kramas inte lika ofta nu som när han var liten , det är väl så killar emellan. Då ska det väl vara i samband med någon idrottsprestation som det känns tillåtet. Jag tror kvinnor har lättare att spontanitetskramas än män.
Kramarnas betydelse för hälsan, Hur mycket kramar föräldrar sina barn?
03-02-2007, 09:03
