Jo, Ingrid har ju en poäng där: man är tvungen att tänka själv - och ta reda på. Själv är jag inte någon "eko-nisse" direkt, men jag använder inte gifter av något slag eller impregnerat virke i närheten av det jag vill äta. Vill jag ha upphöjt där jag odlar något för att äta använder jag natursten eller grovt icke impregnerat virke. Men det är ju mitt val. Det som ingår i det "gröna" virket vill jag nämligen inte ha i närheten av min mat, men Ingrid tycker att det går bra. Vem har rätt? Tja, det kan bara du Boel bestämma.
Ingrid har också en annan bra poäng, det handlar mycket om känslor i de här frågorna. Och ingen kan heller säga att känslor är fel - eller rätt.
Micke
PS. Men i dagens "ekovärld" är mycket ganska sjukt egentligen. Hemma på vår lantgård på Åland har vi inte använt konstgödsel eller sprutat några som helst gifter på grödorna på över 20 år, trots att gården bedrivits enligt konventionellt snitt (vi har inte ens en spruta på gården och hyfsat har det gått ändå...). Men när vi skulle gå över till eko (KRAV kallar ni väl det i Sverige) måste vi ändå ha en tre år lång övergångsperiod. Samtidigt har vi i grannbyarna ekoodlare som sprutar hej vilt med allt vad krav-reglerna tillåter (och de tillåter en hel del, har ni tänkt på det?). Ironin ligger i det att grödorna från vår gård är renare än vad kravreglerna förutsätter (och renare än vad som får kallas för krav eller eko), men ändå ska vi vänta tre år för att ens få kalla oss eko...
--------------------
Får man bara ändan ur vagnen, behöver man inte ta sig i kragen.
|