Jag blev glad nu när vi fått varg i Östergötland. Vi har hund och jag är inte ett dugg rädd. Det är en jakthund, enda gången man skulle behöva va nervös är när vi jagar (vilket vi gör norr om Finspång), men sannolikheten att den ska bli riven är mindre än att han trampar igenom isen eller korsar vägen och blir överkörd.
Sedan vill jag tillägga att det är förbjudet med lösspringande hundar under större delen av året. I skog och mark ska endast jakthundar va lösa, och när det är rätt tid för jakt. Det är ett otyg med lösa hundar, som matte och husse tror sig ha 100% koll på. Harungar och andra försvarslösa djur blir lätta byten eller blir skrämda av dem. Är man ute och springer är det heller inte så kul med en flåsande hund springandes i hälarna. Jag är inte hundrädd men en okänd hund har jag respekt för oavsätt hur gullig och snäll den må vara. Tur att man inte har hundrädsla då. Varjen håller sig ju undan i vilket fall.
Vad gäller tamboskap är jag mer bekymrad. Här i trakten är det inte mycket vargsäkra stängsel och de blir tyvärr lätta byten. Men bönderna får ju ersättning för rivna djur, så de behöver inte oroa sig så mycket trotts allt.
Som jag ser det Anita så finns en enkel lösning på ditt problem; koppla hunden. Punkt.
Jag vill tillägga att en bekant till mig fann sin hund mördad, och med en bit päls bortskuren. Hunden försvann under en promenad och efter en lång tid ledande hittade de hunden, ganska nära huset dessutom. Så du kanske ska passa dig för tvåbenta galningar också.
--------------------
Erik, zon II
|