Mycket av det som bejron skriver om kan hänvisas till den lokala prästen som ibland beter sig som en småpåve med egna regler. Några släktingar ville en gång besöka julottan i bykyrkan trots att dom egentligen aldrig gick i kyrkan, men medlemmar var dom fortfarande.
I kyrkdörren stod prästen och välkomnade besökarna. När mina släktingar kom fram till honom undrade han vilka dom var eftersom han inte kände igen dom. Dom förklarade sina avsikter men då blev prästen sur. Gick dom inte på den vanliga högmässan nån gång var dom inte heller välkomna på julottan. Så dom gick hem och har inte satt sin fot i kyrkan sen dess.