CITAT (askar @ 15-02-2007, 22:11)
Vi har sex barnbarn... ett av dem är döpt i kyrkan
två har haft välsignelseakt och tre har inget med kyrkan att göra.
Skulle jag vara i sits att låta döpa/inte döpa barn så skulle jag i dagsläget välja att
låta barnet få välja när det själv är moget för ett sådant beslut.
Faktiskt så tror jag att vi under så lång tid blivit itutade att barn ska döpas...för.. tänk om de dog och inte var upptagna i Guds församling! Var hamnade de då..
om inte i Helvetet?
Ju äldre man (jag) blir... desto mer börjar jag ifrågasätta detta.
Vi har valt att inte döpa Isak just för att han ska få ta beslutet själv när han blir så gammal så han kan ta ställning till detta själv.
Vi är inte kristna/troende men valde ändå att gifta oss i kyrkan. Varför??? Jo, för att det är en fin lokal med bra plats för många personer. Hade man kunnat lita på vädret så hade jag helst gift mig hemma i trädgården men hela den sommaren var kall så det vågade vi inte litapå. Vi valde också min mans konfirmationspräst som är väldigt rolig och inte alls så "traditionell" så det det blev inte så överdrivet mycket religiöst.
Dubbelmoral? Ja, det kan man ju tycka om man vill men det bryr jag mig inte om. När vi gifte oss så var det ju vårt beslut, att döpa sig ska vara Isaks beslut i så fall och inte vårt.
Vi är fortfarande medlemmar och jag har varit kvar i tron att de pengarna går till kyrkans byggnadsvård (jag vill vara med och bidra till dessa vackra byggnader) men tydligen är det inte så så nu finns inga hinder att gå ur och jag kommer nog göra det i år, min man får bestämma själv hur han vill göra.
Har många runt mig som fått barn nyligen och de jag känner är inte troende alls men de flesta döper sina barn ändå

Det är väl nåt man "ska" göra för att alla andra gör det verkar det som.
Angående begravning som tråden egentligen handlade om så tycker jag det är rätt. Är man inte med så är man antagligen inte heller intresserad av en kyrklig begravning. Är man det så går man ju inte ur.