angående vad jag gjort för att hjälpa mina vänner med olika mindre problem som de haft med sina hundar vad är det för farligt med det? ena hunden var rädd för allt. det är den inte längre utan är nu riktigt tuff. en annan hade en hund som var "döv" dvs lyssnade aldrig. numera är den riktigt duktig på att lyssna och att göra som man säger och samtidigt ä den glad så den är inte förstörd pga min dåliga hjälp heller.. jag känner mina begränsningar nä det gäller hunduppfostran och kan avgöra när mina kunskaper inte räcker till.
för övrigt är jag 22 år gammal och använder det språk som faller mig i smaken. men din dotter på 21 kanske är ett undantag gentemot mig? hunderfarenhet har inte med språk att göra.
Sen så handlade min förra tråd inte om hur synd det var om mig utan tvärtom hur synd det var om max och att jag mådde dåligt för det. sen hände det väldigt mkt runtomkring bla utreddes max och under den tiden var jag öht inte aktiv på internet.
och det var ju inte så att han låg och flämtade hela tiden för vore det så akut hade jag inte skytt några medel för att få honom till veterinär. men nu var det bara när han sprang och tiden hemma var han lika kry och busig som vanligt. även vet tyckte att jag kunde vänta tills jag fick ihop pengar utan att det skulle vara nån fara för hans liv. och som sagt när vi sen kom till vet var det ju inget annat än ett extremt seglivat virus som inte ville gå över. och det handlade inte om hur synd det var om mig utan om max som sagt.
Denna gången handlar det om att jag blev arg i efterhand ja. det kunde ha varit nånting farligt han tuggade i sig! vem vet om någon bestämde sig för att lämna tillbaka en film eller nånting annat som denne kanske lånat och vill lämna tillbaka när denne ändå är i krokarna och när jag inte är hemma så släpper personen det i brevlådan eftersom personen inte tänker på att max skulle kunna tugga i sig det.. det är inte en omöjlig situation.
Och när man öppnar dörren och ser röran så brinner det till och man skäller.
jag har aldrig sagt att det är rätt men det är en reaktion och jag hävdar fortfarande att jag tror att han är medveten om att det var för att han tuggat sönder något som han inte får tugga sönder.
om han minns var han lämnade bollen hemma hos en kompis för 2 månader sen så kan han allt minnas att han åt upp en massa påsar med frön för en timme sen... det behöver inte ens ha hänt flera timmar innan jag kom hem. som sagt var bara 3 påsar trasiga och max befann sig i hallen när jag öppnade dörren eftersom han visade skambeteende innan jag ens hunnit bli arg. Jag KAN ju faktiskt ha klivit in mitt i alltihopa men det var det ingen av er som reflekterade över för en sekund utan ni antog allihopa att det hände flera timmar innan jag kom hem. och jag är en hemsk människa som säger "jävla hund" fyyyy på mig!!
normalt sett äter max upp allt han kommer över som är ätbart när han kommer över det. men han brukar som sagt veta vad han får äta och inte.
självklart är det inte första gången jag blir arg på max men jag har aldrig blivit SÅ arg som då.
Jag tror på att man måste sätta gränser även för hundar likväl som för barn. och talar man då inte om för dem när de gjort något riktigt fel så vet de ju inga gränser.....
och nej jag bannar inte max hela dagarna för allt. man kan sätta gränser på många sätt men i just den här situationen ser jag inget annat sätt att markera gränsen.
som sagt han som normalt äter upp allt om han väl börjat äta på det - det var bara 3 påsar trasiga och han stog i hallen när jag klev in....
JÄVLA HUND!, arg matte
15-02-2007, 17:04
