Ååh hjäääälp mig!, Snart 6-åring som är i "lilla tonåren" Alternativ

[Magdis]

Min lilla tjej har så mycket grejer för sig nu. För bara en vecka sen var hon i "prinsess-stadiet", allt skulle vara rosa och glittrigt och romantiskt. Från den ena dagen till den andra var hon trött på att vara "söt", nu vill hon vara tuff och cool och påstår att svart är hennes favoritfärg. Min man hade pratat lite med henne när de var ute och handlade och det hade kommit fram att det är p.g.a några pojkar på dagis som hon vill vara cool.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt det här. Klart att hon kan få vara "cool" om hon vill det, men jag har känslan att prinsess-stadiet inte alls var över för hennes del egentligen. Min första instinkt är ju att låta henne hålla på, jag har köpt prinsessklänningar under hennes romantiska fas och igår var de iväg och köpte en svart mössa med en döskalle på eftersom hon inte ville ha sin "bebismössa" längre. Jag vill ju att hon ska veta att man duger precis som man är, men hon kanske måste prova sig fram för att veta vem hon är...usch vad krångligt det är!

Det känns som att det gäller att passa sig noga för att inte råka säga något dumt, eftersom hon säkert kan ta åt sig värderingar från mig utan att jag ens tänker på det. Och det här med pojkar, är det inte för tidigt att börja tänka på sånt? Jag tror ju helt klart att pojkarna på hennes dagis är långt efter på den fronten och min dotter är väldigt öppenhjärtig, så jag är orolig att hon ska bli förödmjukad. Men det kanske är sånt hon måste prova på också.

Några kloka råd?

[stina]

Det där med att ha olika identitet olika dagar tycker jag hänger i hela livet.

Igår var jag en quinna - idag är jag en "sunklisa" - allt efter dagshumöret...

[Magdis]

Det där med att ha olika identitet olika dagar tycker jag hänger i hela livet.

Igår var jag en quinna - idag är jag en "sunklisa" - allt efter dagshumöret...

Ja precis, och när hon sa det där om att hon vill vara prinsessa ibland och cool ibland då kände jag mig lättad. Jag var nämligen mest orolig över att hon kände sig tvungen att vara cool för någon annans skull. Det kändes inte alls som att hon var färdig med prinsessandet...hon som varit helt tokig i alla såna där grejer för bara några dar sen. Vore jättesorgligt om hon trott att hon inte kunde vara den hon är bara för att pojkarna på dagis kallar sånt för tjejlarv.

Humöret är ett kapitel för sig det! Det oroar jag mig inte särskilt över. (Springa in på sitt rum o smälla igen dörren, bli irriterad på sina föräldrar enbart över deras blotta närvaro m.m....det är ju helt normalt)