Ja, absolut! Har några upplevelser i bagaget. Min farmor kom till mig och sa adjö i det ögonblick hon dog. Min bror kom och sa "det är bra" som tröst några dagar efter han dött när jag var som mest förtvivlad. Det kan ju förklaras som hjärnspöken just för att jag var så förtvivlad, men för mig var det verkligt, och trösterikt!
Har förutom det haft besök av vad jag tror är min bror flera gånger. Har aldrig blivit rädd. En period hände det väldigt mycket, då sa jag till "spöket" att jag märkt att han är där, så nu är hans försök till kontakt bekräftade och att han kunde gå vidare för vi har det bra allihopa. Och att jag skulle uppskatta om jag slapp vakna till ljuden på nätterna. Det blev lugnt då!! Men min skeptiker till make hade en massa andra förklarningar till allt som hänt och därför fick han se en tung dörr stängas av sig självt några veckor senare. Då sa min skeptiker att det var nog som jag sagt. Efter det blev det hellungt!
Ibland kan jag sakna besöken... just det ja, när vi flyttade hit kom "han" och kolla läget en gång, fast det har jag inte berättat för min man!