En mardrömsmorgon..., ...med lyckligt slut Alternativ

[Micke]

Detta har inget med trädgård att göra. Vill du läsa sådant kan du lämna detta inlägg nu.

I morse, ca 06.30, väcks jag ur sömnen av att min dotter, 7 år, i panik, ruskar mig och skriker: "pappa, det är något fel på mamma, hon svarar inte!". I bakgrunden hör jag tvååringens morgongråt.

Vaknar upp, kommer till medvetande, tittar i skumrasket mot frun som ligger tätt intill mig, vänd mot mig och möter att par vidöppna, stirrande, stela och oseende ögon. Hon är mycket blek. Sträcker automatiskt ut handen och känner på hennes hud, den är MYCKET sval.

Första tanken: hon är död. Andra tanken: nej, fan heller, inte om jag får råda. Och så inträder den gamla vårdarreflexen som sitter i ryggmärgen fastän det var 11 år sedan jag jobbade inom vården: undersök först, agera därefter.

Tar pulsen vid halsen. Den finns där. LÄTTNAD. Så länge det finns puls kan man göra något. Det finns alltid en massa alternativ i en sådan här situation, men eftersom min fru är diabetiker är det inte svårt att genast ställa rätt diagnos (även om hon aldrig drabbats av detta under våra 13 år tillsammans): insulinchock. Alltså extremt lågt blodsocker (visar sig sedan att hon i misstag antagligen har stuckit en dubbel dos av långverkande insulin).

Trots att hon är helt omedveten om mig, dottern och om sin omgivning (beter sig fullständigt som en zombie, mycket skrämmande upplevelse för dottern) får jag henne att sitta upp och lyckas få henne att dricka hela tre glas äppeljuice. Lätt fall det här. Beställer ambulans, för säkerhets skull, även om jag vet av gammal erfarenhet att hon borde kvickna till inom en halv timme, alltså innan ambulansen ens hinner hit. Några minuter innan ambulansen kommer kvicknar hon mycket riktigt till och undrar förvånat: vad gör du uppe, det var ju din tur att ha sovmorgon? Hon har inget som helst minne av vad som skett, men kommer bra ihåg vad vi kommit överens om senaste kväll...

Nå, slutet gott, allting gott. Två timmar senare åker vi hela familjen och lördagshandlar som om ingenting hade hänt. Sensmoral i denna historia? Ingen som helst. Bara en liten glimt från en diabetikerfamiljs liv och en evig tacksamhet över att de fem första sekunderna i denna historia inte stämde överens med verkligheten.

Micke

[ToT]

blä...
jag kommer ihåg som barn att jag också fann fann min mor halvdöd emellanåt...

trodde dock att hon var narkoman, sjukdomar som diabetes talades inte om. så, sensmoralen i mitt svar... tala med BARNEN.

förresten, undrar lite, vi har ju en psykolog eller kanske fortfarande psykologstuderande här på odla, he he... drömde i natt att jag stod och stekte finhackad lök. löken låg längs kanten i hela stekpannan och mitten av just stekpannan var fri från lök och i centrum av denna cirkel stod en jättstor liljebagge och tittade på mig. jag rörde om i löken och snurrade liksom runt liljebaggen för att inte skada den. den tittade på mig och jag tittade på den, och den stod där mitt i den varma stekpannan utan att bränna sina fötter. hur kan man tolka detta?

tjong tjong...
sade tott...


ps
det är du och jag nu, mon sherry...