Jag har en cocker och kan tala om att det är en ras som hårar rejält mycket, hon är en omplaceringhund, jag är alltså ägare nummer två vad jag vet. Till mej kom hon som treåring och jag kan tala om att det krävs en hel del att ta emot en omplceringshund. Det kräver tid, tålamod, pengar för hon skall försäkras och eventuellt chippas om ingen gjort det tidigare och kanske skall hon även vaccineras och kanske blir hon sjuk och det är inga billiga historier att gå till veterinären o.s.v. Man bör alltså tänka längre än att man vill ha hund.
Man brukar säga att det tar ett-två år innan man ser att det har gått bra med en omplaceringshund, så det krävs en hel del känsla för djur (i detta fallet hund), det krävs massor av tid till att bygga upp ett förtroende och en tillit till varann. Tålamod, lugn och ro samt mängder med kärlek, då kan det bli ett radarpar av den nya ägaren och hennes hund. Så för allt i världen, tänk dej för om du inte vet något om hunden sen innan och glöm inte bort att ni kanske skall campera ihopa många år framåt i livet.
Min cocker är nu ingen utställningsdam så hon är nerklippt utan fanor och sånt tjafs och då är hon givetvis lättskött i pälsvård men fäller gör hon ändå och det kostar en summa pebgar varje gång hon klipper sig var tredje månad. Kan tillägga att idag är hon nio år och vi är ett radarpar
, men jag har också lagt ner massor på henne och gör så fortfarande. Det är inget man ger upp efter två tre månader för att det var för jobbigt, tänk på det.
Redigerat av *Agnes*: 07-03-2007, 00:37
Hundfråga, LahsaApso/Cockerspaniel
04-03-2007, 09:38
