CITAT (Rapchic @ 07-03-2007, 09:57)

karin och merlin vad räknas in i er gåva (eller förbannelse om man vill kalla det det) ?
jag har lätt att se saker och känna om det är en närvaro av något har ni det annorlunda?
och jag vet inte om jag vill kalla alla för guider eller skyddsänglar
som tex gången ag såg en demon (i brist på andra ord)
han tycker inte jag var så skyddande
Det är viktigt att man tar kraftigt avstånd från det mörka (om man nu vill det) och tar till sig det vita. Du vet kanske att det finns svart och vit magi.
Jag har inga speciella gåvor annat än att jag är en god människokännare och jobbar ständigt med mej själv och i detta ingår meditation och försök att utveckla de speciella områden som jag är intresserad av.
Min mor som var en jordnära människa, var alltid noga med att jag inte skulle ta efter min far, som var medial, det sitter ff i och jag kan känna stort obehag inför vissa paranormala ting och då stöter jag bort dem direkt.
Jag föddes på mitten av 40-talet, hemma, med en mor som var 42 år gammal. Jag hade något som kallas för "segerhuva" och min mor var noga med att den skulle brännas, då det sas att man kunde torka den, sätta den på sitt huvud och sedan se in i framtiden.
En viskepelse, naturligtvis. En sådan s.k. visdoms eller segerhuva är en bit av fosterhinnan som kan vara fäst i huvudet av entillfällighet och som klipps bort vid födelsen.. Jag har dock en blankt rött ärr i mitt huvud av en 25-örings storlek, något som varenda frissa komenterar och jag brukar säga att det iallafall inte står 666 där (djävulens tecken)
Man väljer alltid själv var man vill stå, i alla lägen i livet. Att bejaka det god och avvisa det onda, det är väl något som de flesta av oss gör. Det finns bara två måste: man måste välja och man måste dö.