Orsaken till att vi har tagit hand om så stora mängder viltolyckor är inte att viltstammen inte skötts ordentligt. Dels har maken arbetat vid ett stort gods där åtskilliga mil vägar korsar markerna.
Numera finns viltstängsel vid motorvägen och det är tacksamt. Det har ändå blivit lite obehagligt senaste året för nu har vägverket satt upp vajerräcke.
Älgolyckorna har upphört på den vägstäckan men småvilt kan ta sig igenom stängslet och eftersök på väg med vajerräcke är otäckt för oss som utför det hela. Det är för trångt helt enkelt.
Mängden rådjursolyckor är fortfarande ett problem. De flesta olyckorna inträffar på en 70-väg inom tre kilometer. Orsaken är att många villaägare som bor utmed den sträckan kastar ut trädgårdsavfall, bland annat äpplen i skogen men på fel sida av vägen. Djuren känner lukten och passerar vägen för att äta.
Annat som helt plötligt kan påverka djurens vägar är avverkning av skog osv. Likadant kan ett torr-år med lite regn ändra deras vandringvanor .
För några år sedan hade vi tillfälligt besök av lodjur. Då gick rådjuren ända in i trädgårdarna och lade sina kid för dagvila. De kände väl att kiden var säkrare där. Sådant kan också påverka.
Själv jagar jag inte. Men de nattliga bestyren med eftersök har jag varit med om i många år. I mörker behöver man många gånger vara två.
Själv har jag varit ute och ridit i skogen idag. Jag känner ingen rädsla.
Kanhända beror det på att jag känner jägarna så väl. Men jag vet också att de aldrig avvisar folk som vill gå i skogen. Om de möter någon så talar de om att jakt pågår. Att det inte är farligt att röra sig i skogen,men att de är tacksamma om de kan få någon timme på sig att avsluta jakten.
Om någom ändå går in så varnas hela jaktlaget via radion.
Jag tycket de uppför sig utan anmärkning. Om andra jaktlag inte gör detsamma så är det att beklaga.
Skogen räcker åt oss alla, ut och rör på er och prata med jägarna om ni känner er oroliga