CITAT (Merlin @ 08-03-2007, 19:01)

Det tror jag inte har ett dugg med nåt övernaturligt att göra...klart att du tänker på en person om du inte har hört av vederbörande på ett tag, helt normalt
Angående Gossen Ruda's anmärkning med den röda näsduken och besök på en psykiatrisk mottagning så har han nog rätt om man värderar varje sak som sker som nåt övernaturligt och "tecken". Då lider man nog av vanföreställningar och bör söka vård omedelbart

Nu får Ruda tycka vad han vill om mig *skratt kanske att jag också lider av vanföreställningar

..... men.....min historia är snarlik Karin Wikman's - det är inte lätt att ha paranormala förmågor - i mitt fall dessutom obehagliga sådana. Jag ser helt enkelt personers död innan personen ens vet att han/hon har insjuknat vilket är en stor belastning för mig! Däremot kan jag inte se sånt som omfattar min egen familj det verkar som om jag blockerar då

Jag avskyr detta och försöker få ett slut på det så jag tränar mig att kanalisera förmågan åt ett mer vettigt håll.....Jag skyltar aldrig med detta tvärtom, det är ju sånt man inte berättar för andra

Dom enda som vet är min familj och några få vänner och så ni på odla förståss

men ni känner mig ju bara genom forumet

Denna förmåga hade min far också. Han led själv inte av att "veta", men min mor blev ständigt upprörd, när han utan förvarning tittade på klockan och sa att "den eller den" personen dog just nu.
Vi bodde på landet och det var ju människor som vi kände väl, en del till synes helt friska människor, som dog i en hjärnblödning, hjärtinfarkt, eller i en olycka just då.
Far visst också när han själv skulle, som han sa, "gå hem till Gud" han dog 1958 endast 52 år gammal i en hjärtinfarkt.
Fars stor problem var att han var strängt religiös och detta med ett "sjätte sinne" stämde inte med hans tro.
Dessutom kunde han stämma blod, det upplevde jag själv vid flera tillfällen. Detta var ju förenat med svart magi och oheligt enligt hans tro, så han led verkliga kval ibland.
Jag känner verkligen med dej Merlin, det är ingen lätt uppgift att bära en sådan "gåva" och själv är jag glad över att jag inte har ärvt min far i detta fallet.
Det är mycket långt mellan detta som du berättar och att leta efter paranormala saker, i allt som sker, personligen så tror jag inte att någon, med någon som helst "gåva," ser på livets skeende så, man blir nog, som jag tidigare skrev, enbart lättad, NÄR det visar sig finnas en helt naturlig orsak till vad som händer.