Ful skärbräda, kan man rädda? Alternativ

[Yin o Yang]

Skärbrädan ovanför lådhurtsen börjar se väldigt sliten och lortig ut , trots att den torkas av ordentligt efter användning. Kan man slipa ner den och sedan behandla den på något bra sätt med olja ? Om ja, vad använder man för olja? Är det rent av så att man kan köpa en ny ?

[Fenja]

Källa Shenet:

Kallpressad ätlig olja kallas linfröolja, värmebehandlade oätliga som man målar med linolja. De senare är en mycket större handelsprodukt. Alla fyra nedanstående är oätliga och oanvändbara på huden.
Varmpressad linolja - öätlig
• Framställning: Fröna rostas eller ångas för att få bort slemämnen och mals mellan valsar. Resultatet blir en slemmig vätska där oljan flyter på ytan. Man kan också varmpressa pressresterna efter kallpressning (en tredjedel till hälften av oljan finns kvar). Fröna mals då om, ångas och pressas under högt tryck. Ger återstoden; totalt får man ut så mycket som 95 % av oljan ur fröna med varmpressning.
• Beskrivning: Brungul, illaluktande, med obehaglig söt och bitter smak. Stelnar vid -18--27°, alltså vid kallare än kallpressad . Ljusnar och tjocknar så småningom till en fast ogenomskinlig massa (linoxin). Den kan återställas med copaivabalsam och copaivaessens, vilket utnyttjas vid tavelrestaurering för att liva upp gammal "död" oljefärg.
• Användning: I linoljefärg, kitt, oljekläder, vaxduk och som råvara till kokt linolja.
Kokt linolja, blåst linolja, förtjockad linolja, oxiderad linolja, polymeriserad linolja - oätlig
• Framställning: Varmpressad, eller bäst kallpressad, linolja hettas upp till 130-290° tillsammans med någon metallsalt som fungerar som torkmedel (sickativ) - järnoxid, mangandioxid, eller som i den gamla Oleum lini coctum som på 900-talet gjorde den moderna oljemålningen möjlig, blyoxid. Blåsning (polymerisering) är en variation på temat upphettning; här blåser man in varm (100-150°) luft i oljan i flera timmar - syret får oljan att snabboxidera.
• Beskrivning: Resultatet i båda fallen är en mörkare rödaktig, tyngre och tjockare olja än rå, som gulnar mer och torkar snabbare till en fet, glansig och rynkig yta. Ju mer antoxidanter man fått bort desto mer snabbtorkande blir oljan. Snabbast torkar blåst olja, på mindre än ett dygn. Har mycket små molekyler och tränger in bra i trä, utvidgar sig ca 15 % vid torkningen och täpper därmed till effektivt. Självantänder lätt.
• Innehåll: Mer mättade och enkelomättade fettsyror än i oblåst olja, mindre fleromättade, så gott som inga antioxidanter. Ibland rester av metallsalter. Standolja (se nedan) och mögelhämmande medel kan vara tillsatta.
• Användning: Industriellt, i tvättmedel (motverkar löddring). I oljemåleri mest till grundering p.g.a. att den gulnar och torkar till en rynkigare, fetare och glansigare yta än rå.
Soloxiderad linolja - öätlig
• Framställning: Olja hälls 1/2 cm högt i ett stort och grunt kärl, ställs dammfritt i solen och rörs om efter en dag. När den börjar tjockna rör man om så ofta att inget skinn bildas. I Norden måste detta göras sommartid, annars hinner oljan härskna innan den tjocknar. Metoden har använts sedan 300-talet till olika torkande oljor, framför allt linfröolja och valnötsolja.
• Beskrivning: Torkar snabbt och med glans.
• Användning: En variant av kokt linolja med högt anseende inom måleri: soloxiderad linolja + fransk terpentinolja + färgpigment = förstklassig linoljefärg.
Standolja, tjockolja, polymeriserad standolja - öätlig
• Framställning: Oljan hettas upp till 300°, vanligen utan lufttillträde, eventuellt under blåsning (polymerisering).
• Beskrivning: Tjock och seg olja med stora molekyler (i motsats till kokt linolja). Torkar med glans, långsammare än rå linfröolja. Hållbar och tål väder och vind bra.
• Användning: En liten mängd tillsätts ibland i kokt linolja och i linoljefärg.
Mvh
Fenja