|
Jag känner verkligen med er som är utan arbete och som kämpar tappert och bara får nej tack hela tiden. Inte konstigt att man tappar sugen ibland.
Samtidigt måste man nog kunna vara lite flexibel, som Littorin sa i radion igår , och kanske acceptera ett jobb i alla fall i grannkommunen. Men t.o.m obundna ungdomar verkar ha svårt för att acceptera det i många fall. Man vill vara där kompisarna är.
Tänk så många norrlänningar som i årtionden tvingats bryta upp från släkt och familj och slå sig ner i industriorter i syd- och mellansverige. Problemet är inte nytt. Många har drabbats hårt, när familjer fått flytta och barn mobbats för sin dialekt osv. Min bror har veckopendlat i säkert 10 år. Det har fått gå.
Jag hoppas att familjer inte behöver känna sig tvungna att flytta eller dela på sig, att man visar förståelse för den problematiken den här gången.
Önskar alla arbetslösa lycka till. Vi har provat på den situationen i familjen, så jag vet hur den tär.
Redigerat av Margaretha: 23-03-2007, 13:16
|
Vi arbetslösa, En tråd för och om arbetslöshet
22-03-2007, 17:02
