Ja, det problemet känner man till Ralf!
"Ganska stora" kan betyda att de blir 15 meter höga på 15-20 år, men hur man upplever skuggan och ljuset i träden beror ju helt på sort och hur de är placerade. Samt om man tycker om närhet till träden.
Man önskar att boende i områden lade sig i mer vad som planteras i närområdet, kom med förslag, kollade upp vad majoriteten av grannarna vill. Ofta tycker jag att både fällningar, byten i grönområden och på gator sker utan inblandning av de boende i området.
Sedan är det ju att vi flyttar rätt mycket numera, iallafall i städerna. Efter 15 år kan de flesta på en gata vara helt andra än de som var med och planterade. Och kanske hade de som var med och planterade inte förmåga att föreställa sig hur det skulle bli om 15 år.
Eller ännu vanligare - träden planterades utan skötselplan. Kanske gjordes en uppbyggnadsbeskärning de första åren och sedan lät man dem vara. Det går bra på många ställen, men träd nära våningshus vill många ska glesas ur, och då är det bättre att göra det lite grand varje år än mycket vart 10:e.
Ursäkta om jag blir långrandig här, men just detta med tidsperspektiven och träd har engagerar mig. Man måste med träd tänka längre än sin egen levnad, och det mesta man planterar och beskär eller fäller skapar ju spår för nästa generation. Det planterade tar ofta 50 år att bli ståtligt, och det man beskurit eller skadat rötterna på kan ta 30 år att visa sig.
Trädens enorma förmåga att leva länge hör ihop med dess saktmodiga växtsätt, och det rimmar illa med den tid vi har nu när vi vill ha allt på en gång; frukt, blom, höga stora träd och milsvid utsikt med full sol utan glimmande trädskugga...
Med tiden tycker jag man får större respekt för de gamla träden, och samtidigt stor glädje i att se att det nyplanteras i trädgårdar och stadsmiljöer. För att inte tala om vad glad man blir av att se kärleksfull beskärning utförd med kunskap om trädens levnadssätt!
--------------------
|