Sångsvarnarna rastar
här på Mälaröarna, innan de senare fortsätter norrut.
De går runt på vattensjuka åkrar intill Mälaren och betar (eller vad de gör) i stora horder. Kul.
De är så annorlunda mot våra "gamla vanliga" knölsvanar.
Nässelfjärilar, citronfjärilar, påfågelöga. Inte en enda humla, inga cyklops i vattenpölarna, koltrasten håller näbben - men de andra fåglarna låter desto mera, mest talgoxe, blåmes och grönfink (vilka är i stort sett de endas sång jag kan)...
Grannan som hållt bikupor här intill i flera år, har flyggat och tagit bina med sig. Det är sorgligt tomt bland mina krokusar och snödroppar. Det brukar vara bi-fullt när det blir såhär varma dagar. *sörjer*
Satt framför de vackra snödropparna och förundrades över avsaknaden av bin - tills jag blev medveten om det intensiva surret högt uppe i lönnens trädkrona. Snödropparna växer intill lönnens stam.
Precis så låter det när lönnen blommar - men nu är ju lönnen fullständigt kal!?? Bara mistlarna ... blommar ...
Så jag galopperade iväg till äppelträden där jag har mistlarna i ögonhöjd, och jovisst! Där hade bina verkligen FEST!
Mistlarnas bär finns fortfarande kvar, de som inte fåglarna har ätit upp. Och blommorna är inte lätta att se att det är blommor. Men fulla av nektar och/eller pollen tycks de vara, och bina älskar arrangemanget, det är tydligt. Bakbenens matpåsar var fyllda till bredden på dem alla!
I vattenpölarna finns endast vattensnäckor i mängd, några långsmala små maskar simmar runt bland fjolårslöv, och så en och annan "stelfrusen" salamander på upptining.
Det är den mindre "vattenödlan" som är så vanlig här, som bor i min damm och nu dyker upp för att börja värma upp sina stela leder efter vinterns kalla sömn. Nu är denna lilla snabba och skygga varelse lätt att fånga med handen och fotografera från alla vinklar.
Men jag sätter snabbt tillbaka honom (jo, detta är en "han") i det kalla vattnet. Min varma hand är inte bra för honom.
Säsongen har börjat,, våren är över oss.
25-03-2007, 19:31
