Efter att ha varit "oaktiv" här inne ett litet tag p.g.a av att min syster, genom sin svåra sjukdom, nu gått in i livets slutskede och att jag fått hem en älskad dotter från en resa i Mexiko och Guatemala som pågått i över 4 månader, haft besök av en andra älskad dotter som är bosatt långt norröver, vårdat en hemsk förkylning och haft mycket att göra på jobbet,
så tittar jag nu in och finner genast denna utomordentligt intressanta tråd.
Jag håller med om något som nå´n redan skrivit, nämligen att det man vet och har upplevt, det är tillräckligt, man behöver inte bevisa någonting, man behöver inte försöka att övertyga någon annan, man bara tror.
Att det finns mycket "falska profeter" innom det paranormala, det är helt sant, men det finns även seriösa och rikt begåvade individer som bara vill dela med sig av sina upplevelser och har man själv liknande upplevelser då är det mycket skönt att få veta att man inte är ensam.
Eftersom jag själv är uppväxt med en far som hade "gåvan" så är inget som ter sig konstigt, innom det paranormala, för mej.
Han tog aldrig ett endast öre i betalning av någon, när han förutsåg saker som skulle hända, tvärom, han kände en glädje när han kunde varna någon inför en kommande olycka.
Han sa att han såg saker som skulle hända uppspelas som en film framför hans ögon, ibland bara en glimt, ibland återkommande gång på gång.
Jag har aldrig varit på någon seans, men blev en gång tilltalad av en man och en kvinna som jag aldrig sett förut och dessutom på en pub mitt i centrala Göteborg.
Mannen var ett medium och både han och kvinnan hade haft en seans och skulle ta tåget hem . Mannen berättade om de ledsagare jag hade bredvid mej, bl.a. en svart hund, sedan så beerättade han saker som ingen utom jag själv visste om.
Jag blev oerhör tagen och när han beskrev min döde far i minsta detalj och skickade ett budskap från honom med ord som inte kunde komma från någon annan, bl.a. använde han mitt smeknamn som far alltid använde, nämligen KALINTA, jag heter Karin Linnéa, ingen annan människa än min far har någonsin använt det namnet. Jag är född i Ångermanland, min far dog när jag var 13 år gammal 1958 där uppe, själv så flyttade jag till Göteborg 1963.
Jag har INGEN förklaring till detta som utspelade sig 1983, en sen kväll på en pub, men jag kommer ihåg vartenda ord och detta "budskap" har varit till stor tröst och vägledning sedan dess.......det räcker för mej, jag behöver ingen förklaring, jag är nöjd ändå
Storseans
24-03-2007, 20:39
