När jag gick i skolan fanns det en stackare som hette Ann Ahl. Hur tänkte föräldrarna där?
Men jag håller med Berith, man måste faktiskt tänka på att namnet (oftast, man kan ju byta) ska hänga med livet ut. Jag förstår tex inte att man döper sin dotter till Tindra eller Saga och andra namn som är så där sockersöta. Det funkar på en lite söt tös på några år, men hur kul är det att heta det som vuxen?