På P1 häromdan hade de ett program om sorg (mycket har ju handlat om sånt på sistone) och då nämndes "Instituet för sorgbearbetning" och jag måste säga att jag blev misstänksam. Just av den anledning som Ralf nämner, att prefixet "institutet" ger en slags känsla av att det skulle vara väldigt seriöst, statligt eller nått sånt. Men varken ´institut´ eller ´akademi´har vad jag vet någon slags skyddad status.
Och som Ina påpekar är det otroligt farligt att gå in på områden av den här digniteten om man inte vet vad man gör. Framför allt om man har en sorg som är så betungande att man söker sig till sådana här ställen. Kanske skulle en klok och empatisk präst, som i sitt arbete ofta möter sorg, vara en bättre samtalspartner?
--------------------
Eva i zon I
|