Småkrypen vill jag gärna glömma, men julgranen är ett måste för mig. Maken pratar varje år om plastgran, men jag ger mig aldrig. (När jag bär ut det barrande eländet efter helgerna är jag lite tveksam, men till nästa helg är jag övertygad äkta-gran-fantast igen.) Idag var vi ute i kylan och sågade ner en i skogen (fy,fy) och satte in i stugan. Hemma har jag köpt den hederligt av en julgransförsäljare.
Inget går upp mot äkta julgranslukt!
|