CITAT (Micke @ 31-10-2003, 23:49)
Jag tror att en "lycklig" hora handlar om mycket sällsynta undantag. EN sådan kunde man läsa om - i våras eller vintras tror jag - i tidningen Hufvudstadsbladet i Helsingfors, hon har också ställt upp några varv i finländsk tv, ytterst professionell men ändå behaglig till sitt sätt. Men hon är ett lysande undantag (har också en del handikappade av olika slag som kunder)och får därför förstås - som alla andra lysande undantag - mycket utrymme i media.
Jag ifrågasätter också denna kvinnas berättelse. Betänk att misshandlade kvinnor som lever kvar hos sina män ofta uppger att de känner sig älskade och är lyckliga. Det handlar om förnekelse i båda fallen! Det finns en stor skam i att erkänna sin utsatthet, därför förnekar man. Det är uppenbart för en utomstående (ja, de flesta i alla fall) att beteendet är självdestruktivt. Har man inte lärt sig älska sig själv så kan man heller inte ta hand om sig på ett vettigt sätt och har inte de gränser som behövs för att värna om sig själv. Om hon blir lycklig av att sälja sin kropp så ligger säkerligen en problematik i botten som får henne att utsätta sig för detta.
Kan vi inte avliva myten om en lycklig hora? Den är så barnslig. Det vore skönt om myten kunde få sprattla en sista gång och bara kola vippen!
Fast det lär väl inte ske.....