Min första katt blev tretton år, och jag är säker på att hon hade blivit mycket äldre om inte en allvarlig sjukdom drabbat henne på slutet. Den tog alla nio liven på en gång, tyvärr. Hon hade en väldigt stark personlighet och jag kommer aldrig att glömma henne

.
När hon kom till mej var hon mager som en skrika och inte förtjust i barn (kul för mej som var sju år då). När hon hade återhämtat sig några månader blev hon en helt annan katt. Det kanske låter töntigt, men då fick jag en av mina bästa kompisar!Det är fantastiskt hur djur kan leva upp när de kommer till rätt hem.