Tycker att allt det här med att hjälpa katten att sköta sin hygien, är en ganska intressant historia.
Själv är jag uppfödd med vad man i dagligt tal kallar "bonnkatter", och dem har det aldrig varit tal om att varken bada eller duscha. Om det inte hänt något exeptionellt förstårs. Sen har jag/vi fått ärva två raskatter, en Norsk Skogis, som vi heller aldrig hjälpte med tvättningen, mer än att hon naturligtvis blev borstad och kammad för att inte bli tovig. Den Main Coon vi nu har ( som också är ärvd), som vi haft sen han var ett år ( han är nu tretton). Honom har vi också bara kammat och borstat tills för ett par år sedan. Nu börjar han bli till åren, och det är märkbart på pälsen. Nu behöver han defenitivt hjälp med sin hygien. Pälsen tovar ihop sig och blir tjock och "fet" på nåt vis. Vi spekulerar i att det beror på att han inte orkar komma åt överallt. Och att hans fettkörtlar får "fritt fram" att ta över? Rätt eller fel? Det vet vi inte. Men hjälp till dusch och tom klippning får han av oss. Det verkar dessutom som om han njuter av det. Jag tror jag kan säga med hjärtat på handen att...............han lider av att inte kunna...........och vi lider med honom över att vara tvungna........., men försöker trösta oss med att han verkar tycka om vad vi gör
Vad nu detta hade med frågeställningnen att göra
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!