Här är ännu en syndabekännelse:
Även jag tillhörde de
förtappades skara...började när jag var 14, slutade vid 21, då den stora kärleken bad mig välja mellan honom och ciggen. Sedan, när den "stora kärleken" konstigt nog krympt till ingenting alls, tog jag upp rökningen igen!
*vaffö gö ja på detta vise*
Slutligen, träffade jag den DEN STORA ENDA OCH SANNA KÄRLEKEN
blev med barn och slutade tvärt så fort det stod klart för mig! Då var det plötsligt så enkelt att sluta. Märkligt, jag som var så svår nikotinist! Har aldrig rökt sedan dess, nio år, kommer aldrig mer att röka - det är jag HELT säker på! Är däremot inte hatisk och fördömande vad gäller de stackare som inte lyckats "skåda ljuset". Nikotin är en av de mest beroendeframkallande substanser man känner till. Man brukar jämföra beroendet med heroin - utan övriga jämförelser alltså. Det handlar inte om dålig karaktär att man inte lyckas sluta. Det handlar om att man måste ha professionell hjälp! Tror väl att informationskampanjerna är tillräckliga, jag visste i alla fall utmärkt väl vad jag gjorde med min kropp, men jag tror på mer uppsökande verksamhet vad gäller rökavvänjning.
Sanna
Hur många rökare, finns bland Forumisterna?
19-11-2003, 22:45
